stillhet

Jaga stillhet

Jag är en evig listmänniska.

I bemärkelsen att jag skriver listor i min bullet journal och sliter hår (och hårt) för att få sätta ett kryss i rutan.

Det är mitt sätt att försöka få kontroll över en värld som inte alltid låter sig kontrolleras.

Jag älskar känslan av att få sätta kryss i rutan och konstatera att jag klarade det. Jag jagar efter att få kryssa för rutorna.

Men det säger sig självt att det ibland bara blir ett sätt att bocka av punkter på listan, och inte ett sätt att njuta av det liv som är mitt (igår var jag helt sjukt nära att skriva punkten ”ät glass” i min bullet journal?!).

Det är snart juni och snart min semestermånad och jag märker att det skulle göra gott för mig att lämna to do-listorna åt sidan. Att sluta jaga efter ifyllda rutor och istället jaga stillhet.

Att omges av natursköna milöer hjälper definitivt.

Mer av den varan alltså.

IMG_1611.jpeg
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En stilla stund på jorden

Jag stänger av allt surr och stök.

Lägger telefonen på ljudlös. Stänger av TV:n, datorn. Låter tystnaden landa. Och precis som den alltid gör börjar den berätta, tystnaden. Det är alltid och enbart i tystnaden efter en impulsfylld dag som tystnaden hörs bäst.

Och idag, berättar tystnaden om hur människan till stor del finns till för andra. Hur vi människor ställer upp för andra människor. Vi sköter hushåll, kanske en familj, vi ställer upp på jobbet, i hobbyerna, i organisationer och föreningar.

Människan räcker till för så många.
Det är bra, det är fint — ja, jag uppmuntrar till generositet och hjälpsamhet.

Men också det här kan ibland bli för mycket. Som en vän en gång sade: “Det är som att breda ut sig själv som smör på en alldeles för stor smörgås”.

***

Om allt det här berättar tystnaden. Och i den här talande tystnaden, hör jag också, att just här, just nu, behöver jag inte räcka till för någon annan än mig själv.

Jag får bara njuta av en talande tystnad, och en stilla stund på jorden.

Om en talande tystnad i söndags.

Om en talande tystnad i söndags.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Vila med deadline

Jobba fem, vila två. Det är receptet för väldigt många arbetstagare. 

Det här är ett system som fungerar väl för mig (till skillnad från skiftesjobb). Jag behöver ha de där två hela dagarna att vila upp mig efter en arbetsvecka. Men ibland är de där två hela dagarna inte alls ägnade åt vila, utan snarare helt andra ting. Fester, evenemang, städprojekt och besök norrut.

Och plötsligt fylls de två hela dagarna med andra aktiviteter än just den sköna, välbehövliga vilan. Och det är förstås väldigt trevligt, men ibland kan också det roliga tära på orken.

Precis som jag har inför semestern, har jag ofta inför vanliga veckoslut en förhoppning om att hinna göra en massa grejer och dessutom vila ut mig (ironin). Ibland räcker inte två dagar för att vila upp mig, och faktumet att jag vet att jag har en deadline för min vila är en enorm stressfaktor.

Nu har jag emellertid semester.

Den här helgen är festlig värre och fylls med mycket att göra, mycket program. Men det bästa är att nu är min deadline väldigt, väldigt långt i framtiden.

Så långt att det inte ens är vettigt att tala om vila med deadline. Snarare: vila utan deadline.

Semestermindy till havs.

Semestermindy till havs.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.