Bland plumpa uttryck och sårande ord

Under helgen deltog jag i Kyrkhelg. Det är en helg för troende, icke-troende, tvivlare, sökande och allt där emellan. Det är ett tillfälle att delta i en mängd olika seminarier och lyssna på undervisning av olika människor.

Årets tema för Kyrkhelgen var Inför Sanningen. Det var ett ambitiöst tema, särskilt med tanke på hur sanningsbegreppet uppfattas och tolkas idag. Finns det över huvud taget något som är objektiv, allmängiltig och vedertagen sanning i vår samtid? (Det var en retorisk fråga, men om ni har ett svar får ni gärna dela med er).

Jag fick mycket att smälta under de här dagarna, och jag blev många insikter rikare. Mina insikter föll givetvis till stor del under kategorin sanning, men faktiskt var min största insikt inte alls under det temat.

Min största insikt hade att göra med kommunikation.

När vi är i diskussion med någon annan — och särskilt om det är med någon av annan åsikt än oss själva — är sättet vi uttrycker våra tankar och åsikter på är nästan lika viktigt som vad vi uttrycker. Om inte precis lika viktigt. Kanske viktigare?

Det här är något jag förstås visste från förut. Men ni vet hur det är, då ett förgivettagande blir så uppenbart, så självklart. Ja, det blev så konkret då jag under de här dagarna fick jag lyssna till samtal och diskussioner i ett respekterande samtalsklimat. Jag märkte att jag är svältfödd på sådant.

Det är lätt att dumförklara någon. Det är lätt att tro att jag ensam har patent på och tolkningsföreträde till sanningen. Och det är lätt att jag i min enfald sårar med ord och skadar med plumpa uttryck och ogenomtänkta meningar. Ibland vill jag slå dövörat till oresonliga och egensinniga människor och ropa: “Men hur kan du tänka så där!?”.

Att se olikhet är en modigt.
Att våga utforska olikhet är starkt.

Ditt du är inte ett hot mot mig.

Enkla sanningar

De enklaste sanningarna är de svåraste att leva upp till.

Älska dig själv. Älska din nästa. Dela med dig. Förlåt alltid. Ta det inte personligt. Ge dig själv en andra chans. Bli inte bitter. Var snäll. Ge det tid. och jag kan fortsätta med både i genuint kloka levnadsord och pinterestklyschor hur länge som helst.

Det känns nästan förolämpande att det allra svåraste levnadssätten i livet kan komprimeras till tre, fyra ord. Som om det vore så enkelt. Mer logiskt vore det om sanningarna om livet var komplicerade och svåra att omfatta. Helst skulle de få vara matematiska formler som ingen riktigt begriper.

Kanske för att det då vore lätt att skylla ifrån sig, och säga: "men jag är ingen matematiker!" och "ni kan inte kräva att jag ska kunna leva upp tilll något som jag inte förstår!".

Men nu är så inte fallet.

Och tur är väl det. För på alla sätt ser jag det här som mer jämlikt. Alla har en chans att ge sig själv och andra stor nåd. Alla ges möjligheter att "be the bigger person" när det behövs. Alla kan välja mellan att låta det förflutna leda till bitterhet, eller istället ta lärdom, förlåta och gå vidare.

Men fastän de här möjligheterna ges åt alla, hävdar jag inte att det är lätt. Det är det inte. För det är en enkel sanning, att enkla sanningar är de svåraste.