Fredag och smockfull mataffär. Anarki, vassa armbågar och respektlöshet råder bland tomaterna, bananerna och mjölkhyllorna. Jag påminns om min mammas ord: undvik stan på fredagar och lördagar. Hon har så rätt i det.
Jag märker att jag sugs med i det hänsynslösa och det brådskande "jag först"-tänket. Snabbt rycker jag åt mig en påse och börjar plocka äpplen, men jag fumlar och tappar äpplen i all min brådska. Min pappas ord ekar inom mig: man ska inte håsa tå he er bråått (Man ska inte skynda då det är bråttom). Jag tar ett djupt andetag och plockar igen, i mycket mer lugn takt.
Lite längre fram, när de mest människotäta delarna av butiken är förbipasserade, påminns jag om det fina levnadssättet som min Samuel lever efter: man ska fira också små segrar. Så vi köpte två berlinmunkar fredagen till ära. För att fira att en fin arbetsvecka är till ända.
Vi sprider ord, vi berättar våra åsikter och vi delar liv. Jag tror att vi inte alltid vet hur mycket makt våra ord besitter, och hur stort inflytande vi de facto har över våra medmänniskor. Offta till och med omedvetet.
Insikten om våra ords makt får göra oss ödmjuka och eftertänksamma över vad vi säger. Men inte bara det. Det får också göra oss tacksamma över att våra ord betyder något, ofta till och med mycket, för de som lyssnar.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Idag är jag tacksam för fredag.
Ibland är fredagar bättre än andra gånger och idag är just en sådan dag. Under den här veckan har jag upplevt en sällsynt mega-gradu-flow. Det är som om alla hämningar har rämnat och plötsligt producerar jag text som aldrig förut.
Och jag, som är noggrann med att fira både små och stora segrar unnade mig en tur på stan med min Samuel. När alla kaféer i Vasa var proppfulla vid kaffetiden, anlitade jag min bästa barista till make som producerade alldeles utsökt cappucino. Lite aromas kanelbullar och fazers blå till det och alla kaféer får slänga sig i väggen.
Jag önskar dig, kära läsare, en härlig fredag och ett skönt veckoslut!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Jag älskar bullar.
Jag är inte mycket för snofsiga cheesecakes, petit-chouxer, macarons och övriga svåruttalade bakverk, men när det kommer till ordentliga bullar och munkar - då är jag svag.
Jag och Samuel beslöt att vi först skulle göra fredagsstädningen och sedan belöna oss med lite gott. Så på temat "glädjas över det enkla och fira små framsteg" blev det äkta berlinmunkar till kaffet. Berlinmunkar är, och jag skäms inte ens, min favorit sedan årskurs 7 då jag (och de flesta andra elever) efter skolan gick till Hakatori och köpte en berlinmunk till mellanmål.
Berlinmunkarna vi köpte idag var från Vöråpojken och de kan inte ha varit mer utsökta! Vöråpojkens berlinmunkar är en av de bästa; till skillnad från många andra berlinmunkar smakar de hemgjort och har ett tjockt lager glasyr på (bästa!). De är snäppet mörkare till färgen än de flesta övriga berlinmunkar jag har stött på, och det kanske är precis det som bidrar till den här rustika och hemgjorda smaken. De smakar äkta bulladeg och mycket smör.
Precis som jag gillar det!
Ser ni leendet och hjärtögonen? Glädjen är sann!
Vad brukar du belöna dig med?
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
