En nyfödd gör onekligen att tiden och livet omprioriteras.
Det jag förut hade tid för hinner jag inte med i samma utsträckning och trots att både jag och Samuel var medvetna om det har det förvånat oss. Vi är lite i en acklimatiseringsfas som bäst, där vi försöker anpassa oss till detta nya liv.
Men en sak gör vi varje dag som jag har uppskattat och tror att är bra för oss båda.
Varje dag frågar vi den andra: vad behöver eller vill du göra för dig själv idag?
Samuel svarar kanske att han behöver träna, att han vill ringa ett samtal eller att han vill hinna fixa en grej med datorn under dagen.
Jag svarar ofta att jag vill hinna sköta något ärende på stan, fixa något med bloggen eller bookstagramkontot eller ha lite lyxig omvårdnad om min kropp.
Och grejen är att det som den andra lyfter fram som viktigt ska prioriteras högt, högt av båda.
För fastän vi nu är tre, fastän vi nu är en familj, så består vi ändå av individer. Och när individerna mår bra i en gruppkonstellation så märks det också i de inbördes relationerna.
Det är ett så lätt och konkret sätt att ta hand om sig själv och varandra på – att helt enkelt fråga vad behöver du göra för dig själv idag?
Och dessutom att erbjuda: hur kan jag hjälpa dig göra det?
Vår första utelunch tillsammans.