Långt innan vi ens övervägde tanken på barn var en av mina största farhågor att ett barn skulle göra att vår parrelation glöms bort.
För jag tycker jag ser det så ofta.
Par som blir helt uppslukade av ett liv bestående av dagishämtningar, makaronilådor, skjuts till barnens hobbyer, heltidsjobb, hushållsarbete, hjälp med hemläxor, barnkalas, VAB:bande, sömnlöshet och alldeles för lite egentid.
Och en kommunikation som mest består av förhandlingar och överenskommelser gällande logistik, livsmedel och läggdags.
Jag må låta lite cynisk nu, och det är inte som att jag vill ta ut något i förskott.
Samtidigt ser jag ju hur lätt livet bara rullar på och hur bland annat de där samtalen som sträcker sig långt in under ytan kan försummas i förmån för samtal om middagsmenyn och tidtabeller.
Det är så förrädiskt lätt att samtalen hålls på en ytlig nivå i det vardagslunk som våra liv mestadels består av. Det märker jag ju redan nu.
Foto: Ebba Åström
Igårkväll hade vi fixat i ordning lite kvällsbit och satt vid köksbordet och åt.
Till en början handlade våra samtal om dagen som varit, om jobb och helgplaner. Helt så där basic.
Och rätt enkelt hade vi kunnat runda av någonstans där och fortsatt kvällen i läsningens (Mindy) eller fotbollstittandets (Samuel) tecken.
Men vi stannade inte där.
Istället ställde vi frågor av annan natur och började gräva djupare in under ytan. Vi började prata relationer, föräldraskap, uppfostran, miljö, samhällsstrukturer, feminism.
Och plötsligt hade en och en halvtimme gått, det var alldeles beckmörkt i köket för ingen av oss hade noterat att solen hade gått ner och att det minst sagt var läggdags.
Och det känns hoppfullt att det kan vara så. Att det enda som krävs är lite lugn och ro, lite ytprat till uppvärmning och mycket målmedvetenhet och vilja att sträcka sig längre.
Det tar ofta en stund att ta sig in under ytan. Och att ta sig dit är inte alltid helt utan möda, det kräver mycket mer av en än de där vardagssamtalen.
Men det är så viktigt att ta sig under ytan. Kanske bland det viktigaste i vilken (par)relation som helst.
Det tänker jag envist, envist, envist hålla fast vid.
Foto: Ebba Åström