Fem år sedan på en Kokkola Cup turnering:
Jag stod och följde med en fotbollsmatch med mitt rödvita GBK, men med lika stort intresse följde jag ett gäng vuxna vänner med barn som hade slagit läger vid sidan av planen.
Och när jag säger att de hade ”slagit läger” är det inte alls en metafor.
Picknickfiltar, ihopfällbara stolar, parasoller, matsäckar, fotbollar, barnvagnar, cyklar, ryggsäckar och en massa, massa människor. På fotbollsplanen sprang åtminstone tre av vännernas samlade barn, men vid sidan av planen sprang kanske det tredubbla.
Det var en kaotisk, härlig, galen syn.
Alla barnen som yrade runt och spelade fotboll, brottades eller lekte med några medhavda leksaker.
Alla vuxna som försökte följa med matchen, följa med barnen vid sidan av planen, prata med vännerna, dricka kaffet och se till att varken extra barn eller bollar åker in på planen och plötsligt MÅÅÅL åt dem? åt OSS? HEJA GBK!
Ungefär så minns jag det.
Mest av allt minns jag ändå det här: att de vuxna ställde upp för varandra och hjälptes åt att hålla reda på alla barn.
En av vännerna höll någon annans baby i famnen, då denna babys mamma snabbt skyndade iväg på toa med ett äldre syskon. En av vännerna tog med sig kanske fem av barnen för att köpa saft i hettan. En av vännerna ingrep i en brottningsmatch mellan två barn som inte var dennes egna.
De här vännerna var varandras by och det var underbart att se.
Och jag minns att jag tänkte att jag också vill ha det där.
Jag vill också ha en by där vi hjälps åt, där vi bär varandras bördor och barn.
Där vi har det förtroendet och den relation emellan oss vuxna, att det känns som en naturlig förlängning att uppfostra varandras barn på det här sättet.
Livet hände och fem år senare befinner jag mig mitt i min egen by.
En by som till viss del är bokstavlig, då många av mina goda vänner med familjer bor i samma område. Men i min by finns också de som bor på annat ort till och med i annat land.
Likväl är de min by.
Jag är så tacksam och rörd över att få ha alla dessa vänner i mitt liv; att få ha min egen by.
En del av min by. Men den är så stor, så rik. Tacksam för var och en av er 🤎