Jag bor i ett bostadsområde där det finns massor av barnfamiljer.
Det märks på mängden barnvagnar, sandlådor, lekparker och sparkcyklar.
Det är ett växande område också. Vart jag än tar mig på mina dagliga vagnpromenader går jag förbi nybyggen, grävmaskiner och husprojekt.
Men eftersom det är ett utpräglat barnfamiljsområde har jag märkt en sak som gör mig rörd:
det finns en stor respekt för barn här. Åtminstone för barnvagnar och sovande barn.
För ofta när jag är ute på promenad med en sovande M märker jag att bilar saktar ner, växlar upp eller till och med rullar ljudlöst förbi utan att trycka på gasen.
Hur fint är det väl inte när stora lastbilar fulla med stenbumlingar gör sitt bästa för att undvika onödigt buller som riskerar väcka babyn.
När mopeder släpper på gasen och bara sakta puttrar förbi.
Tänk vad en liten människa kan åstadkomma. Tänk vilken respekt och vilken hänsyn.
Visst finns det undantag också, men att jag oftast ändå noterar denna hänsynsfullhet gör mig så tacksam över att få bo just här.
