Ni vet det där i-landsproblemet då man har satt sig i soffan, kurat ihop sig under filten, har boken och teet och ljusen men …
(det finns alltid ett men)
sockorna är i andra sidan rummet, lamporna är tända i köket, fjärrkontrollen är utom räckhåll.
Då. Är. Det. Tungt.
Det är tungt om man själv har ett trängande behov, men det kan också vara tungt om ens kära ber en om en tjänst när man själv är i det här jag-ska-inte-röra-mig-på-tre-timmar-läget.
Och det är egentligen bara så löjligt.
För att hämta ett glas vatten åt sin bästa vän trots att man själv är lite trött är egentligen inte tungt.
Det mesta av de här små vardagliga tjänsterna är egentligen inte alls tunga att utföra. De kräver inte mycket, inte alls faktiskt.
Samuel och jag har länge hållit på med en kampanj om att ändra våra tankesätt då det kommer till ”det som är tungt”.
För sist och slutligen är tjänande genom små, små tjänster oftast inte tungt.
Och sist och slutligen - varför skulle man inte tjäna den man älskar?
