Det kaos som är mitt

Vad vore jag utan mina listor?

Var skulle jag ens börja nysta om jag inte hade mina checkrutor att bocka av? Hur skulle jag över huvud taget våga ta mig an ett så maffigt projekt som att skriva en avhandling om jag inte kunde beta ner det i mindre, ja helst minimala beståndsdelar?

Det finns människor som klarar sig utan listor. Har jag hört.

Hur sjutton gör dessa människor? Finns de över huvud taget?

Jag vet bara att jag inte skulle mäkta med allt det som livet är om jag inte fick strukturera upp det, som i min bullet journal.

Min bullet journal är min viktigaste ägodel. Inte kanske finaste eller mest dyrbar sådär monetärt sett, men likväl viktigaste.

Här samlar jag allt jag behöver för att leva det liv jag lever, här reder jag ut det kaos som är mitt och hittar min väg bland den djungel av åtaganden, ansvar och uppdrag som min vardag präglas av.

Vad vore jag utan min bullet journal. Det är ju världens grej!

Mitt i kaoset

Uppenbarligen är jag i en fas i mitt liv just nu där jag kraschlandar i medelmåttighetens mjukhet.

Det är ett hantverk, en konst eller kanske rentav en vetenskap i sig att i vuxenålder lära sig att sänka kraven och istället anamma lite hakuna matata och carpa dajm ur varje dag.

För fastän jag inte vill, är jag en sådan som inte unnar mig att ta det lugnt innan disken är ur vägen, kläderna i tvättmaskinen hänger prydligt på tork och soffkuddarna är uppiffade.

Absurt att det ska vara så.

Galet att jag går med på att det får vara så.

Att hela tiden sträva efter perfektion kanske är en dygd, men det är även förnöjsamheten, att se mellan fingrarna, blunda för skavanker och ta en kaffi på he.

Här ser ni mig då jag totalt embrejsar medelmåttigheten med öppna armar. Nånej. Foto från min härliga KDC-tid i Åbo. Dansa där om ni är i Åo (not sponsored)

Bra soundtrack till den här tanken erbjuder Sara Bareilles senaste album Amidst the Chaos.