Vi gick längs minnenas slingriga väg och tänkte på vem vi var för ett decennium sedan.
Nu med ett tryggt avstånd till tiden då, vågar vi också yppa den osäkerhet vi gick med, yttra hur vi tvivlade ibland.
Det blev med ens väldigt uppenbart hur faktumet vi inledningsvis hängde på en rätt skör tråd, som nya relationer ofta gör.
Det blev uppenbart hur en aldrig så liten skiftning i riktningen hos någondera av oss hade kunnat förändra hela utgången. En liten nyansskillnad i mina val eller en liten förändring i dina preferenser hade lätt kunnat leda till att du och jag aldrig hade blivit vi.
Ja, det blev uppenbart för oss att faktumet vi inte alls var någon självklarhet då.
Jag är så tacksam att det på många sätt, utan att ändå tas för givet, är det nu.
