Vad är meningen med livet? sjunger Sonja Aldén i mina hörlurar.
Få, om ens någon, har nått ett slutgiltigt svar på den frågan för hade de gjort de hade de utan tvekan varit multimiljardärer idag.
Frågan är komplex. Redan formuleringen av den ger mig bekymmer.
Med min bakgrund som språkvetare kan jag inte låta bli att irritera mig på den bestämda formen av ordet meningen. Det indikerar att det skulle finnas ett definitivt svar.
Jag märker att jag istället gärna vill omformulera frågan till vad är meningsfullt för mig? Det gör att frågan får en mer vardaglig relevans och inte längre är någon högtflygande abstraktion.
Och då menar jag inte meningsfullt i bemärkelsen vad jag gillar och uppskattar så där till vardags, utan vad som gör en så markant skillnad i mitt liv att det kan sägas ge mening.
Jag märker att det inte är böckerna. Inte träningen heller. Inte musiken.
Jag märker däremot att det har med människorna att göra. Att dela liv med andra människor.
Och tron på att de människor jag delar livet med inte är resultatet av en räcka slumpartade händelser utan att allt är uttänkt och fantastiskt ackompanjerat.
Det är i alla fall meningsfullt för mig.
