Människan har väl alltid undrat över meningen med livet.
Frågan blir lätt alldeles för stor för att hantera.
Så istället för att tänka på meningen med livet brukar jag försöka tänka vad som gör livet meningsfullt. Eller vad som åtminstone ger mig en känsla av meningsfullhet.
Det som känns meningsfullt för mig är tätt förknippat med relationer. Det är förknippat med tro. Det är förknippat med äkthet och sårbarhet. Det är förknippat med böcker och berättelser.
Och jag tänker: om jag fyller mina dagar med detta som ger mig en känsla av meningsfullhet – blir inte då livet i längden meningsfullt? Skapar det inte i förlängningen en mening med livet.
Jag vet inte, men det är mycket mer hanterbart att tänka i termer av meningsfullhet istället för meningen med livet (dessutom i singularis, som om det finns en endaste en universal mening, en one size fits all mening – det tror jag inte alls på).
Så istället för meningen med livet tänker jag att få in meningsfulla möten, aktiviteter och upplevelser varje dag.
Månne det inte leder till ett meningsfullt liv i längden.