När jag var liten ville jag bli artist.
Helst den nya Britney Spears men jag hade inte tackat nej till att bli en stadigvarande medlem i Spice Girls.
I något skede ville jag också bli hotellstädare (?) men de fantasierna rann ut i sanden och min väldigt diffusa föreställning om “vad jag vill bli när jag blir stor” började sakta växa fram.
Åtminstone under tio års tid har jag alltså haft en dröm om att få vara följande när jag blir stor: författare-skribent-debattör-artist-modersmålslärare-mediesysslare-entreprenör-musiker-dansare-motionsledare-bokinspiratör-forskare-föreläsare-lärare.
Vilken utbildning behöver jag för att bli allt det där? tänkte jag när det var dags att söka in på både andra och tredje stadiets utbildningar.
För problemet (eller fördelen) med mig är att jag är en person som älskar att ha många olika projekt på gång. Notera: inte bara många projekt utan också olika projekt. Lite dans, lite bok, lite skriv, lite musik.
Jag hade ingen aning om i vilken ände jag skulle börja när jag hade tagit studenten så jag började i den mest påtagliga delen: modersmålslärare.
Ungefär igår vaknade jag upp och insåg att jag gör precis allt det där som jag så länge har önskat att få göra.
På heltid forskar jag i modersmålets didaktik. Till mina arbetsuppgifter hör att föreläsa, resa, lära, läsa och skriva.
På min fritid skriver jag blogg, drar danspass, har en bokklubb, sysslar med media, spelar i band, skriver låtar.
Jag är så galet glad över att jag får göra allt det där jag ville när jag var yngre.
Allt det där jag vill ännu idag.
Foto: Pixaton, Erik Abbor