Jag undrar ibland om någon annan fungerar likadant som jag när det kommer till trötthet.
Jag är så fantastiskt dålig på att vara trött och jag är smärtsamt medveten om det.
En anmärkningsvärd stor del av mitt liv går åt till att parera tröttheten genom att boka in lugnare dagar i min kalender.
Ja, ni skulle bli förvånade om ni visste hur mycket tid jag lägger ner på att tänka på vila, söka jämvikt mellan livets komponenter och överväga mina alternativ gällande programpunkterna i min vardag.
Redan den tankemängd jag lägger ner på att tänka på tröttheten kan ironiskt nog trötta ut mig.
Varför säger jag det här? Vill jag klaga och jämra mig över mitt tillstånd?
Nej, inte alls. Faktiskt är jag rätt van vid att jag fungerar så här, jag har ändå levt med mig själv i ett kvarts decennium.
Jag vill bara skriva av mig och ställa frågan till cyberspace eller kanske just till dig: finns det någon annan därute med ett likadant (eller ens liknande) förhållande till trötthet? Som ägnar ovanligt mycket tid åt att tänka på, bekymra sig för och planera in vila som motvikt till tröttheten?
