Jag tror att mycket kan sägas efter en helg som denna.
Jag kan konstatera att det är en underbar tradition vi har: att träffas och umgås en hel helg tillsammans på en valfri fläck på jorden. Fläcken är givetvis sekundär i förhållande till umgänget.
Jag kanske (motvilligt) bör nämna att jag innan helgen var lite tvär och primärt kunde tänka på sömnsaldot och egentidskontot som oundvikligt skulle komma att bli rejält på minus.
Jag vill också poängtera att min taggighet ändå snabbare än kvickt vände till ett genuint glädjerus över alla återseenden och ljuva ansikten.
Mest av allt vill jag säga hur fantastiskt det är att ha vänner som de här.
Vägarna mellan oss må vara långa och många, men vägen till oss är aldrig längre än ett “hur har du det och hur tar du det?”
Mycket kan sägas efter en helg som denna. Kanske ändå mest att jag älskar det här pärlorna.
Foto: Maja Nybacka
Foto: Helena Björklund