Sara Jungerstens bok från 2015 med den annorlunda titeln #döden är en bok som inte släpper taget om mig, fastän det nästan är ett halvt år sedan jag returnerade den till biblioteket. Läsarna för följa med Vivi, en framgångsrik lifestyle bloggare med sin egna talk-show, med drömhuset och familjeidyllen. Med andra ord lite av ett #goals liv.
Skulle man tro.
I ett blankpolerat liv som till stor del levs för andra, finns inte rum för tvivel, självförakt, trötthet, ångest och rädsla. Rädslan ja, den där seglivade rädslan om att allting plötsligt kan ryckas ifrån en. Katastroftänkandet. "Tänk om..."-tänkandet. Döden kan ligga och lura runt nästa hörn. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt. Allt kan förloras på en sekund.
Det är den svidande och spot-on samhällskritiken och den otroliga psykologiska skildringen som gör att den här boken tilltalar mig så. Jag kommer osökt att tänka på den norska klassikern "Et Dukkehjem" när jag läser #döden, för tematiken är densamma: kvinnosyn, familjeroller, hur vi bör och hur vi vill leva som ligger i fokus. Pärmbilden skulle lika väl kunna vara omslaget till Ibsens Ett Dockhem.
Att handlingen utspelar sig i Vasa gör att boken för mig får en hög igenkänningsfaktor. Den kommer näranära. Jag kunde fnissande skriva under beskrivningen om "röda vågen hela vägen från Prisma in till stan". Vasabor - ni vet vad jag pratar om.
Så om du är ute efter en bok som har en tydlig handling, men samtidigt vill nå djupare än bara ytskrap, kan jag varmt rekommendera Sara Jungerstens #döden. Det är den spännande kontrasten mellan verkligheten och ytligheten som gör den så vass. Det är en bok som inte släpper taget.
