Jag vet inte om jag har drabbats av någon form av anti-kaamos-trötthet, kaamos pigghet, om du så vill. Eller om jag sympativakar med alla småbarnsföräldrar som jag vet att är vakna om småtimmarna, precis som jag. Hur som helst har min kropp på sistone tyckt att det är alldeles rimligt att vakna och vara hur pigg som helst redan en 3-tiden på natten. Att fånga John Blund efter det är absolut omöjligt.
Så vad gör jag istället? Ja, du vet jag gör koreografier, planerar vilka böcker jag ska läsa till näst, funderar på julklappsbestyr, tänker om vi borde möblera om i lägenheten, ägnar en tanke eller fem åt jobbrelaterade ärenden eller bara ligger och rullar tummarna.
Men nu när klockan ändå visar en rimlig tid. Då skenet från fler än ett par billyktor per timme mönstras på våra sovrumsväggar, då tycker jag det är rimligt att stiga upp, koka det färskmalda kaffet från min favoritshop i Vasa, tända lite ljus och börja dagen sådär alldeles sakteliga. Och när jag väl är så här långt önskar jag att tiden kunde gå lika långsamt som den gör om vargtimmen.
När jag väl är så här långt önskar jag att jag kunde få dröja, bara en liten stund till.
Jag önskar er en skön tisdag, kära läsare.