Livet i mig

Jag känner livet i mig.

Något händer när världen runt mig väcks till liv efter att ha legat i långvarig dvala. När gräset på vår gård inte bara är utan ständigt blir, när häcken knoppar och fåglarna kvittrar ikapp med varandra.

Jag får ny energi, jag vill klä mig i glada färger och ta mig på läppstift när jag är hemma för jag känner livet i mig.

Jag blir lite nykär, jag börjar planera nya projekt, jag är pigg tidigt om morgnarna och säckar inte ihop om kvällarna.

Livet återvänder, har jag romantiskt uttryckt ett flertal gånger under den senaste veckan.

Livet återvänder hör ni? Ser ni det?

PS. Nu har jag startat en bokprofil på instagram kopplat till min blogg. Kolla in mindyjoysbokhylla på instagram!

Dagens finurliga

Dagen idag är måndag, den trettonde veckan under året 2019.

Dagen idag låter grusknaster, ser ut som vårens första dag och smakar batatsoppa.

Äntligen, äntligen är snön på väg bort, äntligen har hoppet — våren — anlänt!

Jag kämpar på med den femte boken i Game of Thrones, och det går segt men också segt är framåt. För tillfället på sid 941 av 1064, kämpa kämpa (påminn mig om varför jag tog mig an den här utmaningen igen?)

Dagen idag umgås jag med Ted och Kaj, dessvärre är kommunikationen oss emellan mer en dialog men inte mig, Ted och Kaj emellan. Det är okej, jag trivs ändå. Jag är inte bitter.

Och jag är glad. Jag mår bra.

För idag är en finurlig dag, idag får vi nycklarna till vårt första hem.

Finurlig min, eller hur?

Vårkänslor

Våren kommer med pirr i magen och nykärskänslor.

För mer än ett halvt decennium sedan var den här majmånaden en alldeles oerhört pirrig och spännande månad. Jag låg ofta sömnlös om nätterna, eller vaknade de mest udda tiderna och var alldeles oförmögen att somna om. Men ändå var jag inte alls trött.

När jag väl sov drömde jag de märkligaste drömmarna. De var märkliga men sockersöta och ljuvliga; sådana där drömmar som man önskar att skulle fortsätta nästa natt.

Och jag var bortom glad.

Jag trodde att jag var skicklig på att dölja de känslor som jag hyste för en viss Samuel, men jag har sedermera förstått att mina vänner (och vemhelst i min närhet) genast kunde avläsa mig: Mindy är kär!

Och visst var jag det.

Upp över öronen kär i en Samuel med en grön Clio, med de blåaste ögonen och den bästa humorn. En Samuel som får vem som helst att skratta och slappna av. En Samuel med enorm rättvisepatos och lojalitet, men med en ständig glimt i ögonen. Javisst var ja kär!

Visst är jag det!

Bildregn från början till nu.