Jag kan ju inte säga annat än bra. Med eftertryck. Väldigt bra, ovanligt bra.
Över förväntan snabbt har vi, så att säga, bott in oss och börjat känna att det här är vårt hem. Det är så skönt att känna att det här inte är en tillfällig boningsort, någonstans att förvara våra saker och sova om natten utan att det faktiskt är vårt.
Jag trodde jag skulle uppleva någon slags separationsångest eller enorm morkkis över att ha lämnat vår stadslägenhet och närheten till centrum, men jag är endast och enbart glad över att slippa oljudet och brådskan som stadskärnan präglas av.
Jag har växt upp på landet, omgiven av vida åkrar och mycket skog så den här mer rurala miljön passar mig alldeles utmärkt.
Jag trivs enormt bra i vårt nya hem.
Nej, jag kan nog inte säga annat.
Vär inredning följer ännu väldigt långt ”man tager vad man haver”-konceptet. Här ser ni alltså väldigt extemporeinredning med tavlan på mig som barn (kallas även Mindy-Lisa) och min biblioteksbokshylla (trädgårdslåda). Att sånt.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Hösten är en enda lång julafton i bokväg. Många förlag släpper en mängd härliga böcker under hösten, säkert för att många behöver julklappstips. Och säkert också för att deckare passar bättre att läsa när höstvindarna viner och det blir skrämmande mörkt om kvällarna (vem kan ta till sig deckarstämningen till fågelsång doften av äppelblom!?).
Jag har med spänning följt med mina favoritförfattare och också fått nys om nya bekantskap i litteraturväg. Så här ser min litteraturhöst ut:
Bildkälla: Printz Publishing
Jojo Moyes En andra chans är den tredje och sista boken om Louisa Clark. Den ska jag alldeles snart uthämta från biblioteket och ta mig an. Jag blev nyfiken på Moyes böcker back in 2013 då jag fick veta att hon skrev om något så aktuellt som eutanasi. Efter att ha läst boken Livet efter dig har Moyes hängt kvar trots att jag inte är såld på hennes böcker. Men jag är envis vad gäller litteratur, och eftersom jag har påbörjat serien om Louisa Clark vill jag avsluta den.
Bildkälla: Piratförlaget och Förlaget
I avdelning humor har jag två böcker jag ser fram emot alldeles särskilt:
Jonas Jonasson Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket. De flesta känner till böckerna och filmen om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann samt uppföljaren till den. Jag föreställer mig att den här boken, precis som de övriga, kör med samma stuk med farsliknande och alldeles otroliga berättelser som får en att garva hejdlöst.
Kaj Korkea-aho & Ted Forsström Zoo! #Hjärtattack. Jag har sällan skrattat så mycket som åt den oslagbara duon Korke-ahos och Forsströms ungdomsroman Zoo! Virala genier. De lyckades så med att fånga tidens trender och dra dem till sin spets. Jag hoppas att duon i den här boken vågar gå lite djupare i de svåra frågorna i den första boken.
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag och Förlaget
Jonas Hassen Khemiri Pappaklausulen har en baksidestext som å ena sidan är väldigt intetsägande, å andra sidan extremt intresseväckande. Har du inte läst något av Hassen Khemiri ska ni läsa Allt jag inte minns och om du är en språkmänniska med intresse för sociolekter ska du läsa Ett öga rött.
Heidi Hakala Bara lite till. Det här är en ny bekantskap för mig och jag ser fram emot att läsa den här boken som, enligt baksidestexten, handlar om en ung kvinnas psykiska hälsa och duktighetssyndrom. Jag kom att tänka på Sara Jungersten när jag läste om boken och mina förhoppningar är således skyhöga för den här debuten!
Bildkälla: Forum och Albert Bonniers Förlag
Stefan Ahnhem Motiv X. Ahnhems debut golvade mig totalt och det är fortfarande den mest övertygande deckare jag har läst. Inom deckargenren tycker jag det är svårt att skapa och tänka nytt men det lyckas Ahnhem tycker jag, och därför ser jag med enorm spänning fram emot hans fjärde roman om Fabian Risk!
Lars Kepler Lazarus. Jag var väldigt sent med på Kepler-vågen och läste igenom serien först under 2017. Det här är den sjunde boken om polisen Joona Linna — en karaktär som jag finner alldeles särskild sympatisk på grund av hans finländska härkomst.
Vilka nykomlingar ser du fram emot att läsa under hösten?
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Jag är alldeles svältfödd på goda nyheter i massmedia. Å ena sidan förstår jag ju att goda nyheter sällan får lika mycket uppståndelse som de dåliga. De har helt enkelt inte nyhetsvärdet. Men å andra sidan är det vara betungande att endast läsa om förödelse, våld och mörker.
Därför blev jag varm i hjärtat av att läsa om 14 ljusglimtar från 2017 i gårdagens ÖT (och VBL. Mera sådant.
På instagram följer jag ett konto med namnet tanksgoodnews, vars innehåll endast består av solskensberättelser och nyheter som ofta rör mig till tårar. Obs obs! Glädjetårar!
Det vore inte rimligt eller realistiskt att kräva att massmedia endast skulle lyfta fram goda nyheter. Att i envist önsketänkande blunda för verkligheten är inte heller att föredra. Men däremot tror jag på att öppna upp ögonen för den goda, fina och minst lika verkliga verklighet. Och inte kanske bara öppna upp ögonen för det, utan fram för allt vara tacksam och glad för det.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
I ett tidigare inlägg i höstas nämnde jag hur jag längtar efter alla boknyheterna som utkommer lagom till jul. Jag har redan fått lägga händerna på två av de många litteraturnyheterna och de är ungdomsromanen Zoo! Virala genier av duon Korkea-aho & Forsström, samt den femte boken i milleniumserien Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz.
Boken Zoo! Virala genier har, inte alls utan orsak, blivit kallad svenskfinlands svar på Sveriges Sune och Bert. Jag måste erkänna att jag vid ett flertal tillfällen skrattade högljutt när jag läste den här boken. Den passar alldeles utmärkt åt både gammal och ung som gärna snuttläser och njuter av att sidorna fylls med skrattframkallande bilder. Jag gillade också ordvitsarna och de många absurda händelserna som uppstod. Jag hade gärna sett att vissa teman skulle ha fördjupats ännu mer, såsom frågorna om integration, mobbning och psykisk hälsa. Boken nuddade endast de här teman, men kanske det var ett högst medvetet val från författarnas sida; att som ung grabb i åk 8 öppet och utan förbehåll prata om depression är sällsynt.
Länge fick jag vänta i reservationskön innan jag fick tag på den här rackaren. Jag var på plats nummer 26 då jag började köa, men nu äntligen! Mina förväntningar var höga inför läsningen, och inte blev jag direkt besviken. Jag var bara inte alldeles begeistrad som jag var av den första och fjärde boken. Det kan förstås bero på att jag var tvungen att läsa snuttar ur boken ur någon veckas tid, istället för att sträckläsa den. Det (snutt- eller sträckläsning) har väldigt stor inverkan på hur jag upplever en bok och läsningen av den. Men absolut, det är en samhällsaktuell roman med sylvassa iakttagelser som alla ni som har läst de tidigare böckerna ska läsa!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
