baby

Mera chill

Det är alltid häftigt att vara gravid och att förbereda sig för förlossning och tiden med en nyfödd baby.

Men förstås är det väldigt annorlunda andra gången jämfört med den första. Vissa saker är annorlunda helt enkelt för att omständigheterna är det, andra saker är annorlunda på grund av att jag vet mer om vad en förlossning och babytid innebär. Och ytterligare vissa saker är annorlunda för att jag tänker eller har planerat hantera dem annorlunda.

Här tänkte jag delge några exempel:

Jag är mycket mer chill inför förlossningen
Jag var aldrig rädd inför eller under förlossningen med Molly. Men jag förberedde mig minutiöst på olika sätt (vilket troligtvis underlättade hela förlossningsförloppet). Den här gången förbereder jag mig absolut, men eftersom jag har en positiv och stärkande förlossningserfarenhet bakom mig tar jag det med mera ro.

Jag planerar att ge mig mera nåd under postpartum-tiden.
Med Molly var jag på benen från dag ett och började med lååånga (alldeles för långa) power walks med vagnen när jag var drygt 3 veckor postpartum (helt idiotiskt med tanke på att jag hade behövt vila). Jag började också träna rätt hårt väldigt tidigt och det var förstås skönt men jag tog ut mig lite för mycket. Den här gången hoppas jag att jag kan unna mig själv att ta det lugnt under fjärde trimestern och under nyföddtiden.

Mera bebisgos!
Jag hade förstås fått höra att det är viktigt med hudkontakt och närhet under babytiden, men i efterhand vet jag att jag var ivrig med att hålla på med mina “projekt” och vara i gång. Jag har i alla fall planerat att ta det mer lugnt och helt enkelt ligga och gosa mer den här gången. Jag hoppas jag har ro att göra det.

Lägre trösklar
Redan nu under graviditeten har jag märkt att jag har fått sänka på en hel del trösklar och be om hjälp oftare. Jag hoppas att jag även under fjärde trimestern förstår att hålla mina trösklar lågt nere. Med Molly ville jag verkligen bjuda hem folk och visa upp vår älskade dotter men jag var noll chill med att låta folk ta med något i matväg och hjälpa till utan gick in i mitt värdinne-mode hundra procent. Mindre städning, färre projekt, mer anspråkslös bjudning under denna fjärde trimester tänker jag.

Trenden överlag går mycket i tonerna chilla mer för helt ärligt vet jag inte hur jag orkade vara så på gång och så aktiv med allt jag höll på med parallellt när jag var en nybliven förstagångsmamma (jag gick kurser i statistik och skickade in min första artikel när Molly var två veckor gammal).

Jag hoppas att jag den här gången hittar en balans mellan projekt och “njuta av babytiden” (ett uttryck som i och för sig inte är helt oproblematiskt med tanke på den enorma omställning en baby innebär med eventuellt sömnbrist, vaknätter, hormoner osv.)

Har du upplevt liknande? Är detta aktuellt för dig? Hur tänker du med att få första respektive andra/trejde/ente barnet?

Hittills har jag inte varit jättebra på att ta det chill. Här 60 minuters partyspelning dagen innan jag blev mammaledig. Men nu går det bättre, faktiskt. Foto: Ida Rebers

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

En gravidlista

Nu kommer ett inlägg som jag aldrig har gjort förut men som jag själv tycker är kul att läsa på andras bloggar – en gravidlista!

Denna lista har jag sett figurera en hel del i bloggvärlden och är från Elsas blogg.

Vilken vecka är du i nu?
Vecka 31 (30+5).

När är du beräknad?
Den 17 juni vilket även råkar vara min och Samuels årsdag för när vi blev ett par (man vill ju tajma in festligheterna liksom – SKOJA).

När fick du reda på att du var gravid, hur gick det till och hur tog du det?
Fredagen den 4 oktober tog jag ett gravtest tidigt på morgonen för jag hade haft på känn att “något kanske är på gång”. Eftersom denna fredag var en potentiell mensdag för mig ville jag också veta om jag skulle utrusta mig för dagen med mensskydd eller för framtiden med bebis, haha. Jag blev glad och förvånad fastän jag hade anat.

Gravidfotografering med Molly i magen, april 2021 (typ exakt två år sedan). Foto: Rebecka Hägert-Backkull

När och hur berättade du för din partner att du var gravid och hur reagerade denne?
Testet visade genast positivt och jag sprang med det (fräscht, förresten) till Samuel som fortfarande sov. Han var yrvaken och kunde inte riktigt ta in vad jag sade. Men han blev glad och vi kramades och konstaterade förvånat: “vi ska få en baby!?!?”.

Vilken vecka var du i när du fick veta att du var gravid?
Det måste ju rimligtvis ha varit vecka 5 (4+0) eller något sådant? Jag minns att detta sätt att räkna gjorde mig chockad när jag var gravid med Molly – jag hade tänkt att första dagen för missad mens räknas som den första gravid-dagen, och att det därifrån är frågan om 40 veckor framåt. Fatta CHOCKEN när jag då redan “hade varit gravid” i fem veckor!!

Var graviditeten planerad?
Den var inte helt oplanerad om vi säger så, men vi försökte inte aktivt få barn när vi väl blev gravida.

Hur gamla är du och din partner och hur länge har ni varit tillsammans?
Jag är 29 och Samuel är 31. På beräknat datum (17.6) har vi varit tillsammans i 11, härliga år.

Vilka var dina första gravidsymtom?
Ni kommer inte tro det men faktiskt foglossning. Och ligamentsmärtor i sidorna. Helt galet.

Mådde du mycket illa i början?
Jo, det gjorde jag. Till skillnad från graviditeten med Molly (då jag endast mådde illa om morgnarna men sedan kastade upp så att det gick över) var jag under denna graviditets första trimester illamående dygnet runt.

Har du haft några krämpor/problem under graviditeten?
Foglossningen har jag dragits med mer eller mindre hela tiden. Utöver det har jag förstås varit trött, haft ligamentsmärtor, torr hy, varit mer gråtmild, haft halsbränna etc. etc. Men inga alldeles för oöverkomliga besvär ändå.

När kände du bebisens första sparkar?
Det var lite diffust i början, men supertydligt kände jag sparkar kring julen 2022 (kring vecka 16 någonting). Jag har moderkakan i framvägg så jag tycker att jag kände rörelser lite senare denna gång eftersom jag med Molly hade moderkakan i bakvägg.

Gravidfotografering med Molly i magen, april 2021. Foto: Rebecka Hägert-Backkull

Har du varit mycket orolig?
Nej faktiskt inte. Det är klart att tiden mellan insikt om graviditet fram till det första ultraljudet är spännande och nervöst, men särskilt orolig var jag ändå inte. Jag har inte heller nojjat alls lika mycket kring mat och krämpor som med den första graviditeten. Skönt så.

Hur många ultraljud har du gjort?
Tre stycken. Det första ultrat i vecka 13, sedan ett ultra under rutinläkarbesöket i vecka 20 och sedan strukturultraljudet i vecka 23.

Vad har du haft för cravings?
Leksands knäckebröd med gräddost, gurka och chilisalt MUMS! Jag har överlag varit mer sugen på saltigt än på sött.

Har du varit känslig?
Jo, både emotionellt (gråtmildhet, rördhet etc) men också känslig mot lukter och smaker.

Har du fått bristningar?
Nej, inte i alla fall ännu.

Har du varit äcklad/känslig för någonting under graviditeten?
Som sagt har jag haft problem med en massa lukter och smaker (typ om något livsmedel är lite halvgammalt i kylskåpet – URK).

Ditt bästa gravidminne?
När jag och Samuel väntade på att gå in till ultrasköterskan i vecka 13 för att få se om vi faktiskt har en baby där inne och om den har isåfall har det bra. Vi var förväntansfulla och spända och lite oroliga förstås. Då spelades låten “Mestaripiirros” av Anna Puu via radion i väntrummet och både han och jag fick tårar i ögonen, det kändes fint och tryggt på något sätt.

Ditt värsta gravidminne?
Illamåendet 24/7 särskilt under veckorna 6–11. Jag kunde i princip bara äta TUC-kex och klementiner och ligga på soffan och djupandas. Inte kul.

Gravidfotografering med Molly i magen, april 2021. Foto: Rebecka Hägert-Backkull

Vet ni vad det blir för kön och vad den ska heta?
Ja det blir en POJKE! Namnet är väl inte helt bestämt men vi pratar bara om babyn som “Måns”.

När berättade ni för nära och kära att ni väntade barn?
Dagen efter vårt vecka 13 ultra firade vi självständighetsdagen med våra vänner här i Vasa. Det blev en riktigt baby-yra då 3 par (inklusive vi) på samma kväll berättade att de till sommaren ska få baby! Åt våra familjer berättade vi lite vartefter att vi träffade dem där i december.

När köpte ni första bebisprylen?
Eftersom vi redan har en tvååring till vilken vi hade skaffat det mesta var det ganska sent. Jag började köpa en del pojkkläder på loppis ungefär i februari tror jag?

Hur har er bebis varit hittills i magen?
Lagom rörlig, lagom lugn. Jag skulle minnas att Molly var busig i magen medan denna baby har rört på sig regelbundet för att jag ska slippa vara orolig över det, men ändå inte så mycket att jag skulle vakna på nätter eller störas av det. Hittills har han inte heller sparkat mot blåsan eller revbenen särskilt ofta så det har varit skönt.

Hur vill du att förlossningen ska se ut?
Jag försöker att ha ett öppet förhållningssätt till förlossningen (jag märker att jag vill jämföra med min första (dröm)förlossning vilket kan vara riskabelt om det inte går lika bra/på samma sätt). Jag hoppas ändå att jag ska kunna vara lugn och rotad i mig själv, få ett bra stöd av Samuel och barnmorskan och lita på att min kropp vet vad den gör.

Sen när det gäller förlossningens hur, när och smärtlindring etc är jag väldigt öppensinnad precis som förra gången. OM jag ändå får välja har jag gärna en kortare latensfas (med Molly hade jag en latensfas som var drygt 10 dagar lång …)

Nivån på bildkvaliteten sjönk dramatiskt här till slutet, men så här ser jag ut precis idag.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Landar mjukt

Så många dagar har jag velat skriva av mig.

För någon gång i framtiden vill jag kunna blicka tillbaka och kunna läsa om den process och omställning som nu pågår i mitt liv.

Men jag har varit kluven mellan viljan att göra det och viljan att bara njuta och vara helt närvarande i det nya lilla liv (i dubbla bemärkelse) som har blivit vårt.

Nu sover emellertid det lilla livet tryggt och skönt nära sin stolta pappa så jag smiter iväg en stund för att dokumentera.

Vi börjar alltså så småningom landa mjukt, mjukt i den babybubbla som är vår alldeles egen. Hon föddes tidigt på natten på beräknat datum fredagen den 30.4.

Hon hade en del inledande komplikationer med syresättningen och infektionsvärdena och hölls en tid på barnintensiven. Hon repade sig ändå oerhört snabbt, vår kämpe, och vi fick komma hem i måndags.

Jag är helt tagen av all kärlek och omsorg som vi har blivit visade under den här gångna veckan. Vårdpersonalens sympatiska och professionella bemötande på både förlossningen, BB och barnintensiven.

Våra familjer som har erbjudit hjälp i stort och smått, hört av sig, tänkt på oss och knäppt sina händer.

Vänner som har skött katter, överraskat, hållit kontakten, tänkt på och bett för oss. Bekanta och nästan obekanta som har hört av sig, hälsat och gratulerat.

Hon är bara en vecka gammal nu, men hon har redan en hel by som tar hand om henne. Hon är lyckligt lottad. Det är vi med.

Vi har landat stadigt i vår babybubbla och vi stortrivs.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.