Fyra aningar inför föräldraskapet

Idag har jag varit gravid i 37 hela veckor vilket betyder att graviditeten är fullgången.

Snart är alltså den här graviditeten över och ett helt nytt kapitel – föräldraskapet – tar vid. Därför tänkte jag i det här inlägget dela med mig av fyra aningar eller förväntningar jag har inför föräldraskapet.

För jag misstänker att jag kanske glömmer bort hur jag hade trott eller tänkt att det skulle se ut när jag är mitt i det.

Det kanske är lite dumt att dela med mig av potentiell okunskap och naivitet, men å andra sidan är det ju rätt realistiskt att inte helt kunna förstå vad föräldraskapet innebär på förhand.

Så, här kommer mina fyra aningar inför föräldraskapet.

Jag tror att jag kommer att trivas att vara hemma

Jag är som bekant introvert och har en väldigt hög tröskel för att uppleva tristess. Jag njuter av ett lugnt vardagstempo, tidiga kvällar och tidiga morgnar, rutiner och vardagslunk. Jag har rätt nära till hands att se meningsfullheten i rätt enkla sysslor och aktiviteter. Det här tycker jag indikerar att jag kommer att trivas med att vara hemma med den primära uppgiften att ta hand om ett barn.

Jag tror att jag kommer att lida av sömnlösheten

Jag är extremt sömnkänslig. Som sömnig blir jag osympatisk, självisk och knarrig. Att endast få sova korta nätter eller korta knyckar här och där är en skrämmande tanke för mig. Men som tur är vi två föräldrar i det här föräldraskapet och som tur finns tupplurer, hormoner och andra människor som hjälper till.

Dagafärsk magbild. Tycker den växer för varje dag som går nu så jag får passa på att dokumentera. Touko ser lite undrande ut..

Jag tror att jag kommer få nytt perspektiv

Ett barn ser på världen med nya, på ett sätt oförstörda, ögon. Jag tror att föräldraskapet också kommer att öppna upp mina ögon för helt nya perspektiv. Jag kommer kanske att börja notera små detaljer som fågelsång eller sniglar på marken som jag länge har gått förbi och inte registrerat i min vuxenbrådska. Det här hoppas jag åtminstone att föräldraskapet kommer att ge mig – nytt perspektiv på naturen, livet, människor, relationer, tiden.

Jag tror att jag kommer att utmanas i mitt behov av egentid

Hittills har mitt liv kretsat mycket kring mig själv och mina behov. En skrämmande stor del av min tid går åt att reglera min hunger, mitt sömnbehov, vila, jobb, egentid, läsning, träning med mera. En baby som är helt beroende av sina föräldrar gör förstås att min tidsanvändning kommer att förändras. Det här misstänker jag att kommer att utmana mig rätt radikalt. Men än en gång får jag här minnas att vi är två stycken vuxna som delar på ansvaret.

Det här är några av mina aningar inför föräldraskapet.

Tror du att det ligger något i det eller är jag helt off?