Min största problematik med den här veckan (under vilken jag stretchar) har varit att jag inte hinner med allt annat.
Projektet jag är med i är utanför mitt ordinarie jobb men upptar ändå all min arbetstid. Det är som det bör och det är inget fel med det eftersom projektet handlar om samma sak som min avhandling. Men jag har inte riktigt ro att låta mig själv koppla bort från mitt vanliga jobb.
Jag tror att jag borde hinna och orka med allt det vanliga. Att jag borde få ungefär lika mycket gjort under den här veckan fastän jag endast har några strötimmar här och där som jag kan ägna mig åt min forskning.
Egentligen vet jag ju att det här projektet (särskilt som det är ett konstprojekt) ska uppta all min tid. För det är det konstnärliga processer går ut på.
Nå, nästan två dagar in i projektet märker jag att jag äntligen börjar sänka kraven på mig själv.
Tillåta mig själv att ta det lugnt. Att hänge mig åt detta veckans projekt istället för att stressa över allt som är ogjort med min forskning.
Jag ställer ofta ribban alldeles för högt men den här veckan tror jag att jag kommer att tänka på att kliva över där ribban är lägre.
För att jag helt enkelt måste göra det för att orka.
Och för att det är helt okej att kliva över där ribban är lägre ibland.
