Mitt jobb går väldigt mycket ut på att skriva.
Och skrivande, precis som andra kreativa processer, är väldigt skiftande till sin natur.
Ibland finns det ingenting mer berikande och givande än att skriva, men andra gånger präglas skrivandet av ångestskrik och tandagnisslan.
Och ja ja ja jag vet att det är helt naturligt att skrivprocessen har olika faser av ebb och flyt och jag försöker lära mig att leva med det. Men när ökentorka råder och ordkranen sinar är det väldigt jobbigt.
Väldigt. Jobbigt.
Och ibland läser jag mig till klarhet. Men läsande, till skillnad från skrivandet, är mer passivt och därför behöver jag skriva. Också.
En sak som har varit till enormt stöd för mig är att föra skrivdagbok.
När jag i december ifjol läste Karin Erlandssons Alla orden i mig beslöt jag mig för att börja föra skrivdagbok.
Lagom till att jag inledde min doktorandanställning skapade jag ett dokument som kort och gott heter “Skrivdagbok” och där skriver jag om mitt skrivande och forskande.
Och hör ni, det är världens bästa grej.
För jag är sådan att jag skriver mig själv till klarhet. Alla frågetecken rätas alltid ut förr eller senare när jag skriver mig fram.
När jag skriver i min skrivdagbok får jag klarhet i vad som är oklarheter gällande min forskning, vad som är mina egna rädslor och känslor och vad som inte egentligen är något frågetecken.
När jag skriver i min skrivdagbok klarnar mina tankar och jag återfår skärpan i min egen forskning.
I mitt liv, vill jag nästan påstå.
Dagens tips, alltså: skrivdagbok