Två dop och hinkvis med kaffe senare ligger jag raklång på golvet och är mätt i själen.
Det är rikt, ändå, att ha ett liv fullt av festligheter, småttingar, liv och död och allt däremellan.
Ja, jag är lite slut i hjärnan efter många människomöten och många intryck att smälta men den känslan som dröjer kvar längst är ändå, alltid, tacksamheten.
En fin helg har det varit.