Han kände omedelbart igen låten.
För mig var introt totalt främmande (och då brukar jag ändå få 90 % rätt i Så ska det låta) och när sångaren började sjunga ut sin lyrik gjorde Samuel det också.
Och han kunde vartenda ord.
Jag vet fortfarande inte vad det var för låt, det var något poppigt svenskt, något i Ted Gärdestad-kategorin. Never heard.
I tio år har jag känt den här mannen och plötsligt uppvisar han helt nya, för mig okända, egenskaper.
Han slutar aldrig att förvåna mig, min Samuel.
Och för det och många andra orsaker är han så, så älskvärd.
