Vad vore jag utan mål?
Mål, oavsett hur banala eller små ger mig alltid riktning och fokus. Skulle jag inte ha mål som jag skulle bena ner i småsmå partiklar och stegvis närma mig skulle jag vara som en roddbåt utan åror som bara driver vind för våg.
Nej jag behöver mål för att veta vart jag är på väg (ingen undran på att jag älskar På Spåret).
Mål är ofta förknippat med prestation, ångest, press och krav. Men inte alltid.
För idag har vi bokat en resa till Lappland och mitt mål är att jobba flitigt och bita i ända tills det är dags för oss att syra kosan norrut för några dagars ledighet och vila (ironiskt nog allt annat än den vila som förknippas med soffläge och lugn).
Alltid behöver det inte vara så stort, men visst är det bra ljuvligt när det ibland är det.
Mål ger mig hopp. Jag har hopp i sikte.
