Livet består ju till en stor del av val.
Vi har makt att välja vad vi vill ha för lördagsgodis, vilka kläder vi bär och vad vi vill studera.
Varje val vi gör innebär uttryckligen att vi aktivt väljer något. Men det innebär också att vi (mer eller mindre) aktivt väljer bort något.
Det är rätt oproblematiskt med val när det handlar om lördagsgodis.
Men det blir rätt fort rätt problematiskt när det handlar om människor.
För jag tror att varje människa har upplevt känslan av att bli bortvald, oavsett om det gäller att bli vald till ett lag i gympan (tack Gud att den principen är slopad i de flesta skolorna), vem som ska vara brudtärna till bröllopet och vem man umgås med en fredagkväll.
Som barn förekommer den här upplevelsen av att välja, bli vald eller bortvald dagligen.
Till exempel genom att inte bli bjuden till ett kalas, att inte bli tillfrågad att vara med i leken eller att inte bli tillfrågad att sitta bredvid en kompis i bussen. Smärtan av att bli bortvald var påtaglig men väl dold, i alla fall hos mig.
Att i vuxen ålder bli bortvald är för mig oundvikligt sammanflätat med känslan av skam. Jag blev inte vald ergo är det något fel på mig ergo bör jag skämmas.
Lär vi oss tidigt att känslan av att bli bortvald är skamlig? Att "felet" inte ligger hos andra utan hos oss, alltid hos oss?
I vuxenålder vet jag att bortvaldheten ofta kan handla om något så enkelt som plastbrist, planer gjorda i stundens ingivelse, obetänksamhet, bristande kommunikation eller helt enkelt glömska.
Men när jag blir bortvald har jag svårt att se något annat än faktumet att jag är just bortvald.
Jag och mina vänner är ett rätt stort gäng när vi är allihop.
Vi strävar, nej kämpar, aktivt för att hålla vår vänskap i liv för det kommer absolut inte automatiskt i den verklighet som innebär flera hundratals kilometer geografiskt avstånd, olika livssituationer, familjeliv, jobb och allmän vardagsruljans.
Men jag vet också att faktumet att vi aktivt väljer varandra innebär att andra oundvikligen väljs bort, helt automatiskt och egentligen helt oavsiktligt.
Och jag vet att det kan smärta.
Att inte bli vald smärtar alltid, oavsett i hur stor eller liten skala det är frågan om.
Och för mig är det en ständig påminnelse om att vara lyhörd och ödmjuk när jag gör mina val. Och att ändå modigt göra dem.