En relation är en investering i något väldigt föränderligt, oförutsägbart och garantilöst.
Ändå är det många som väljer att satsa allt på den volatila aktien som en kärleksrelation faktiskt är. Alldeles huvudlöst att det är så, egentligen.
Men oftast finns det ju varken huvud eller fötter när det kommer till kärlek.
När du och jag blev vi, lovade vi ju nöd och lust i livets alla omständigheter.
Jag såg att du hade brister, jag var smärtsamt medvetna om mina. Jag hoppades förstås att jag på något sätt kunde förfina dina skavanker, förbättra mina brister. På många sätt har vi slipats ja, men det, att vi utgår från att vi aktivt och målmedvetet ska förändra varandra kan inte vara ett självändamål.
Får inte vara det.
För jag lovade inte att älska dig för den du kan bli, efter att jag har bearbetat och format dig som jag vill.
Och du kan inte älska mig med klausulen att jag alltid bör förbli den Mindy som jag var när vi träffades.
Nej, jag lovade att älska dig för den du är, med vissheten om att du kanske aldrig förändras, men medveten om att du troligtvis gör det. Och inte nödvändigtvis åt just det håll jag hade önskat.
Om inte det är en investering i en volatil aktie så vet jag inte.
G a l e t
sade jag ju.
Och jag älskar det.
Den vi var för ett år sedan. Ändå ganska lika idag.