Det sägs att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det.
Och det stämmer, det gör det med all säkerhet, men det är ändå ett väldigt cyniskt sätt att förhålla sig till det vi kallar livet.
Måste vi bli sjuka förrän vi kan glädjas över god hälsa? Måste vi förlora innan vi verkligen inser hur mycket vi älskade?
Nej, jag tror inte det.
Jag tror stenhårt att det går att öva upp förmågan att känna och uttrycka tacksamhet även utan förlustens närvaro. Jag tror inte att mörker är nödvändigt, för att vi ska lägga märke till ljuset.
Det handlar väl om att välja vad man vill se.
Och just idag väljer jag att se solsken, grönskande trädalléer och mina fina relationer som jag värderar så högt.
Vad väljer du att se idag?
Förra sommaren valde jag att se Vasas fina stadsstrand. Det väljer jag gärna i år också.