Det har varit den tyngsta men bästa veckan under hela 2019.
Det har varit den längsta bloggtystnaden sedan jag började blogga på heltid i september 2017.
Jag har inte läst en enda bok under hela veckan. Av alla de här påståenden säger det här ändå mest.
Men vi äro beflyttade.
Huh!
Jag skulle kunna berätta om tidiga morgnar och sena nätter i renoveringens och flyttens tecken. Jag skulle kunna skriva om hur det känns att somna långt innan huvudet landar på kudden efter en hel dags fysiskt arbete och kognitiv belastning.
Men istället väljer jag att berätta om något helt annat.
Istället vill jag berätta om våra vänner. Våra fantastiska vänner.
För under alla de kvällar vi höll på med renovering och flytt, var vi inte ensamma en endaste kväll.
Det fanns alltid någon som hjälpte till med att slipa, måla, duka, koka kaffe. Det fanns alltid någon som spred god stämning och glada skratt. Det fanns alltid någon som erbjöd sin hjälp, sin kaffekokare, sina verktyg, sin tid.
Inte en enda kväll var vi ensamma.
Och det betyder allt för oss.
Bilder nedan av min fotografvän Sofia Ylimäki-Lindqvist
Fin arbetsfördelning på den här bilden.
