Allt har sin tid.
Att våga pusha och utmana sig själv har sin tid. Att vara mild och varsam mot sig själv har sin tid.
Ibland är det ganska lätt att veta när just vad har sin tid.
Under cirkelträningen vågade jag stryka mothårs och köra en spurt trots att mjölksyran brann i låren.
Och sen igen: den här vintern har jag strukit medhårs rejält och tillåtit mig själv att vila kropp och själ.
Alla gånger är det emellertid inte lika lätt att veta vilket är det bästa sättet att bemöta sig själv på. Det är långt ifrån svartvitt.
Nåd är att ha människor i ens närhet som märker när det är dags för en varm famn, och när det är tid för en uppmuntrande puff i ryggen.
Nåd är att också få pröva, kanske falla och ändå känna att det okej.
