Om du fick välja att gå tillbaka till en viss tid i ditt liv — till vilken tid skulle du vilja återvända?
Frågan kom från och god vän och jag var inte sen med att haka på.
Jag älskar tankelekar av den här typen, och det här var en fråga som manade till rejäl eftertanke. Helt i min smak, med andra ord.
Rätt så snabbt levererade jag ett svar som jag fortfarande står för.
Jag skulle gå tillbaka till min barndom då jag kunde leka dagarna igenom.
Till en tid då pauser (högst ofrivilligt) togs endast för tömning av kroppsvätskor, och mat endast var ett nödvändigt ont för att orka leka mera.
Jag älskade att leka som barn.
Här är Mindy två år utklädd till John Smith från Pocahontas. Don’t mess with me.
Jag var bra på att leka för mig själv och kunde underhålla mig i timmar med att leka med mina Belleville-leksaker eller med de fina Disneyfigurerna som vi hade köpt i Kanada. Men mest av allt älskade jag när mina äldre kusiner bjöd med mig i sina lekar.
Vi var indianer, astronauter, Biker Mice eller detektiver.
Vi var sanna hjältar och vi räddade världen gång på gång.
Visst ni det?
Barndomens lekar har ett idylliskt skimmer över sig, för jag vet att jag aldrig mer kan uppleva den villkorslösa hängivenheten med vilken jag gav mig in i leken. Det var lek på lekens tillstånd och det var underbart.
Det var en fantastisk tid, att få leka som barn.
Och ännu finns det mycket lek i mig.
