Det är mycket som snurrar i mina tankar den här tisdagen.
Det enda sättet för mig att reda ut mina tankar på är att skriva av mig.
Men när tankarna susar förbi så snabbt som de gör idag hinner jag inte börja nysta upp, analysera och dra kopplingar som jag älskar att göra. Jag hinner bara skriva ned några lösryckta, oklara tankar.
Så här:
Vår statsminister avgår och regeringen föll. Det är den största nyheten på alla nyhetssajter och den berör mig inte nämnvärt.
PISA 2018-resultaten publicerades idag. Överlag går Finlands resultat i läsande, matematikande och vetenskapande stadigt nedåt, ändå skyltar vi med att vi hänger kvar i toppen. Mest oroväckande var att vi har den största könsskillnaden av alla länder då det kommer till läsning:
flickor läser betydligt bättre och mer än pojkar.
I anslutning till det vill jag skriva om könsnormer, mansideal, humorgruppen KAJ som underbar motvikt. Jag vill skriva om vikten av att ha läsande förebilder; att någon modellerar och visar exempel.
Samtidigt är jag alltjämt kritisk mot själva mätinstrumentet: det ger en väldigt snäv bild av elevernas mångsidiga kompetens och vilka livskunskaper som krävs i det 21:a århundradet.
Jag vill också skriva om God Jul Vasa — projektet som samlar in julklappar till barn och unga i mindre bemedlade familjer i Vasatrakten.
Jag vill skriva om hur gripen jag blev av barnens önskningar, hur rörd jag blir över hela projektet. Jag vill skriva om utanförskap, inklusion och skam. Vikten av tillhörighet och kraften i det lilla.
Men allt är för nära inpå ännu. Det snurrar för fort och det jag vill skriva om idag förmår jag inte skriva om.
Istället skriver jag om vad jag vill skriva om. He får räck.
