Jag kan inte undgå att bli lite romantisk när jag strosar längs kullerstensgatorna i Baklandet i Trondheim.
Hade det inte varit orkanvarning och regn i väderväg hade det varit perfekt. Jag vill, som Eponine i Les Miserables, utbrista i den kända låten ”On my own” (jag gör det inte förstås).
Jag är alltså på resande fot igen. Den här gången inte så mycket på läslov som på jobbresa, och visst kändes det lite motigt att endast landa hemma, packa om väskan och sedan bege mig iväg på nästa tur.
Nå, här är jag nu i Trondheim och det är underbart.
Forskningsmässigt är det förstås oerhört fint att träffa nya människor och komma vidare i mitt eget projekt.
Men också för att jag den här gången reser ensam och får ta del av de förmåner och utmaningar det ger.
På egen hand. Så skönt ibland.
