En stor del av de samtal jag för i mitt vardagliga liv rör sig på en ytlig nivå.
Vad ska vi äta idag. Kan du hänga upp kläderna. När börjar mötet. Vad ska du göra i helgen. Hur går det med studierna.
I den stilen.
Det är en samtalsnivå som är nödvändig för att få det vardagliga livet att rulla och för att skapa den initiala kontakten med människor.
Men den är väldigt saklig och helt ärligt ganska tråkig. Det är tråkigt av den anledningen att det är samtal som går att föra på tryggt avstånd bakom lyckta dörrar och höga barriärer.
Det är samtal för hjärnan (om ens det),
inte för hjärtat.
Men så finns det människor med vilka det grundläggande förtroendet — som endast kan uppstå över tid — finns, och där är det också möjligt att föra samtal bortom barriären.
Livgivande, närande samtal.
Samtal för hjärtat.
Och jag måste säga, att jag älskar de samtalen.
