Jag har suttit och jobbat på ett inlägg hela gårdagen.
Både i mina personliga skriverier och i samtal med andra har jag försökt hitta en väg att skriva mig fram i den djungel av begrepp, känslor och (eventuellt) hetsiga diskussioner som mitt inlägg tillkommer i.
Men något felar och mitt inlägg faller platt gång på gång. Om jag då ska skylla på språket, tankesättet mediet eller något annat.
Men jag säger så här istället.
Människan kan tycka och hävda mycket. Människan kan vara konservativ, liberal, neutral eller en unik kombination av dessa. Ja, människan kan tro och anse det mesta — så länge hon kan motivera varför.
Jag hyser en enorm respekt för människor som vågar vara av en annan åsikt än majoriteten och modigt stå för den. Respekten blir ännu större om samma person också kan redogöra, om så mest för sig själv, varför hen tycker si men inte så. Det betyder ju att personen ifråga har tänkt efter, tänkt till och har en välgrundad åsikt.
Men det är det är inte helt ofarligt när människan krampaktigt håller fast vid värden, principer, tankesätt och handlingsmönster för att "det är så här vi alltid har gjort det".
Och när svaret på frågan varför helt enkelt är ”därför”.