Vi har varit tillsammans i år som är närmare tvåsiffrigt än en. Vid det här laget känner vi varandra väldigt väl.
Tror vi, ibland.
Fantastiskt, är det.
Att upptäcka nya egenskaper om varandra. Sådant som vi trodde oss veta efter många goda år tillsammans. Det är underbart att kunna konstatera hur mycket vi ännu inte vet.
Och jag tror att vi upptäcker nya sidor hos varandra för att vi är nyfikna. För att vi ställer frågor om varandra som vi redan tror att vi vet svaret på. Men vi ställer dem i varje fall och märker ofta att svaret, till föga förvåning, fortfarande är det samma som för några år sedan.
Men ibland.
Ibland kan svaret på en fråga ändå ha ändrats, eller åtminstone nyanserats.
Svaret kan förvåna oss, glädja oss eller totalt golva oss.
Och hur underbart är väl inte det, att se att också vi utvecklas och utmanas inom kärlekens ramar.
Så en egenskap jag hoppas att vi aldrig växer ur är just vår nyfikenhet.
Jag hoppas att vi aldrig sluta ställa nya frågor för att lära oss nytt om varandra.
Men jag hoppas också att vi fortsätter att ställa gamla frågor,
också fast vi tror att vi redan vet svaret.
Eller kanske precis just därför.