Kan man vara för snäll?
Som för snäll?
Det här undrar jag idag.
Jag vet inte om jag tycker att det är möjligt att vara för snäll. Men ibland undrar jag om jag i alla fall borde vara lite tuffare. Som till exempel när:
en kö är kringelikrokig, totalt utan ordning och reda, och det enda sättet att ta sig fram är med de vassa armbågarnas metodik. Då är jag den som låter alla andra snällt ta sig fram i kön före mig (och får alla bakom mig att surna till).
jag är missnöjd med min mat (biffen är seg, kebabrullen saknar ett flertal ingredienser och jag fick fel topping på min glass). Det krävs mycket för att jag ska våga kommentera och "klaga". Snarare: det krävs att någon med makt övertalar mig.
jag ska pruta på priset (egentligen är det här ett alldeles onödigt exempel för jag skulle aldrig pruta. Om Samuel gör det går jag bort för jag blir så besvärad).
när jag egentligen skulle behöva lite hjälp med att hitta en produkt i affären, men personalen verkar väldigt stressade och har fullt upp med att ställa varor i hyllorna.
Jag har själv jobbat inom kundservice och vet att jag finns till för kunderna. Mitt jobb är att hjälpa dem. Ändå drar jag mig något enormt för att "störa" personal.
Tro inte att jag för den skulle är mjäkig. När någon gör övertramp på ett område som är en hjärtesak ryter jag till. Ordentligt. Men de här vardagssituationerna låter jag sippra mellan fingrarna. Är det att vara för snäll?
Vad tycker ni? Är jag för snäll? Är du för snäll? Hur kan man vara snäll men samtidigt bestämd? Trevlig men rättvis?
