Den här novembermånaden har varit den tuffaste på länge. Och jag tror att det till stor del beror på det förbajskade mörkret.
Jag är av den bestämda åsikten att det är bestämt onödigt att gnälla på vädret för det är som det är, och så är det med det.
Så jag ska inte gnälla. Men får jag bara säga att mörkret har bitit på mig i år. Mer än förut.
Därför, precis just därför är jag så tacksam för de många soldagarna vi har fått ha på sistone. Och lite frost (snö?) på vägarna också! Lycka! Sol! Hopp! Tänk vad svältfödd vi nordbor är på solsken under den här mörka årstiden.
Hur gör ni för att mota vintermörket och kaamos?
Min fina vän i solsken! Sol! Vän! Lycka!