Idag tänker jag på min mormor som för tillfället är i soliga Spanien och lever livet.
Jag har rest en del med henne i mitt liv och alltid när vi har varit på restaurang och hon vill ha en pizza eller en hamburgare så säger hon: "Jag tar en högst vanlig pizza”.
Det är ett fantastiskt uttryck som jag med fördel tillämpar på många områden i livet.
Idag, har till exempel varit en högst vanlig tisdag (om än med en annorlunda svans på slutet i och med att vi ska gå och se Gambämark och att jag från och med idag har höstlov).
Jag tycker mest om högst vanliga veckoslut. Jag föredrar högst vanliga kvällar, födelsedagar, träffar med vänner. Och så vidare.
Det finns något skönt och anspråkslöst i det högst vanliga. Och det är ju genom att känna till det högst vanliga som vi också sedan kan identifiera det högst exceptionella.
Jag önskar er en högst vanlig vecka men kanske också en exceptionell svans på slutet, om du så vill!
