Det där med släktskap är ganska roligt. Och märkligt, tillika.
Min syster, min mamma och jag har fått höra - allt oftare nu för tiden - att vi liknar varandra. Det tycker jag inte alls själv, men å andra sidan är jag lite jävig och samtidigt blind för släktskapets gemensamma yttre drag.
Om vi då skulle göra en snabbscanning av oss tre. Vi är nästan jämnlånga (-korta). Ansiktsformen är väl ganska lika. Men vi har väldigt olika hår. Jag har långt och ljust (med oplanerad balayage numera), min syster är rödlätt med medellångt hår och min mamma har haft väldigt mörkt hår för att nu närma sig ljusare toner, plus att hon har kortklippt hår. Och ni säger att vi liknar varandra?
Men kanske liknar vi varandra ändå.
När jag ibland ser mig i en spegel kan jag ibland se min Ebba. När min mamma gör en viss min kan jag tänka "Den där minen gör ju jag också!". När min syster Ebba låter på ett visst sätt kan jag känna igen min mamma i ljudet. Och jag märker att vi använder samma uttryck, skrattar åt samma saker och börjar sjunga på precis samma sånger på exakt samma gånger. Utan planering.
Och det är bland det häftigaste jag vet. Att se på någon annan och samtidigt se en del av sig själv. Och att se andra i sig själv. Woah. Det är häftigt.