Det är oundvikligt.
Ja, det är faktiskt alldeles omöjligt att trampa på den här jorden, utan att någon gång stöta på en annan människa, med en annan syn på världen och livet, än en själv. Och det kan ju anses vara ett hot. Ett hot mot det som är jag. Ett hot mot mina åsikter. Ett hot mot den syn på världen som jag har.
Eller så kan det vara precis tvärtom.
För jag tror inte att det är farligt att lyssna på andras åsikter, eller att försöka förstå hur någon annan ser på den verklighet, som du och jag samtidigt är en del av. Jag tror faktiskt inte alls att det är ett hot mot det som är jag. Däremot tror jag, att en självtillräcklighet och stolthet kan vara det.
Idag fick jag höra Martin Lönnebos ord: "Var inte rädd för tvivlet, var rädd för tvärsäkerheten". Jag tog till mig de här orden och konstaterade att orden precis stämmer överens med min livsfilosofi. Att jag öppnar upp mig för tanken att jag kan ha fel är inte det sämsta jag kan göra. Nej, det sämsta jag kan göra, är att envist köra mitt lopp med ögonbindel, och slå dövörat till så fort jag stöter på någon som är av en annan åsikt än jag.
Det som är du är inte ett hot mot det som är jag.
