Du blir vad du läser

Människan blir vad hon ser.

Det må vara en sanning med en mängd modifikationer, men likväl vågar jag påstå att det är en sanning.

Inte så att människan omedelbart så att säga blir vad hennes ögon fäster sin uppmärksamhet på, men hon tar till sig andra människors sätt att leva, se ut och bete sig beroende på vad hon omger sig med. Hon läser världen och uppfattar subtila signaler på en livsstil som hon sedan börjar eftersträva.

Kanske vi istället kan säga att hon undermedvetet strävar efter att bli vad hon ser?

Därför tänker jag: människan behöver se mer av litteratur och läsning.
Bilder på böcker, bokhyllor, litteraturmöten, läsare, skribenter.
Allt det här i sina instagramflöden, i sitt youtube-tittande, i sitt podcast-lyssnande.

Jag är den första att erkänna att jag påverkas enormt när människor lägger upp bilder på deras bokstunder. Det är riktigt så att jag känner ett sug efter att plocka upp en bok och sätta mig under filten med en gång.

Akut boklängtan, kan vi kalla det.
Andra människor kanske upplever det här suget när det kommer till bilder på resor eller mat.

För mig är det böckerna.
Det är alltid böckerna.

Hett tips för året 2019: fyll ditt flöde med det som du själv vill ha mer av. Hett tips nummer två: må det vara böcker!

Att vara någons goals

Ljudet kunde jag identifiera på tiotals meters avstånd. Klick klock klick klock eller hur sjutton nu ljudet av klackskor stavas. När hon tog beställningen väntade jag lugnt men så fort hon återvände till köket vände jag mig snabbt om 180 grader i stolen. Såg på henne bakifrån. Såg på hennes klackskor. Såklart. True story. Mindy, 2 år.

Den där anekdoten har jag fått berättat för mig många gånger. Jag minns det inte själv, men jag vet att jag alltid har varit fascinerad av klackskor. Främst ljudet av dem. När jag var liten var vemhelst med klackskor #goals för mig. 

Min bror Max och jag. Under en tid då klackskor var goals.

Med tiden utvecklades mina kriterier för min lista på #goals. På den hamnade min kusin, som var som en storasyster för mig under min uppväxt. För hon var — är — äventyrlig och stabil på samma gång. På min lista hamnade också vemhelst som kunde sjunga, dansa eller skriva väl. Just nu på min goalslista är människor som är trygga, som står upp för sig själv och det de tror på och som vågar gå emot strömmen. Det är #goals för mig idag.

20 år efter anekdoten ovan. Jag är på en löptur i natursköna Kronoby och springer förbi en mamma som är ut och gå med sin cirka treåriga dotter. När jag springer om dem utbrister flickan: "Mamma! Då jag är stor vill jag också att mitt hår ska vara långt och guppa så där som hos den där flickan!".

HUR underbar kommentar?

Jag drabbades av ett akut töntflin.

Rollerna var ombytta och jag fick vara #goals för någon. 

Och de är orden bär jag alltid med mig. Och jag konstaterar: jag vill alltid kunna leva mitt liv på ett sådant sätt, att jag kan vara #goals för någon. Inte för mitt utseende eller för andra ytliga ting. Men för hur jag lever mitt liv.

Vad är #goals för dig? Vilken aspekt av ditt liv vill du att folk ska tycka är #goals?