Förra helgen hade jag den stora förmånen att få närvara och sjunga på ett bröllop där människor som jag har dansat med i Åbo närvarade.
Så utöver att jag fick vara med om ett härligt bröllop hade jag förmånen att träffa många av mina saknade dansvänner från några år tillbaka.
Och två saker, som jag med åren tycks ha glömt bort, blev jag påmind om.
Det första är hur mycket jag älskar att dansa. Och hur mycket jag har saknat det.
Trots att jag dansade när jag flyttade till Vasa och också jobbade som danslärare ett tag, så har dansen uteblivit under de senaste åren. Jag vill så gärna börja dansa igen och hoppas kunna göra det snart.
Det andra är hur otroligt generösa människor från södra delen av Finland är med att ge komplimanger.
Kanske har jag bara haft turen att lära känna de mest sprudlande och uppmuntrande människorna från Åbo och söderom Åbo, men jag tror också att vi österbottningar är lite mer reserverade och så nedkörda i jantelagen att vi glömmer bort att uppmuntra varandra.
Eller att säga högt allt det goda och fina vi ser och tänker om människor.
Mina åbovänner är i alla fall härligt generösa med att ge komplimanger och att strö beröm.
Och det är en jättefin egenskap och jag vill gärna ta efter dem.
Nåt annat jag också glömt: hur mycket jag gillar att stå på scen