Vi är inte jättebra på att hitta tider som passar oss.
Vi har ofta tvingas avboka, omboka och febrilt bläddra kalendersidor för att hitta luckor i de liv som är våra.
Senast träffades vi i juni. Då kavlade vi upp våra mentala, beslutsamma ärmar och bestämde att vi minsann ska träffas en gång i månaden.
Juli kom och for i semestermånadens och fläng-å-på:andets tecken.
Augusti blev september fortare än kvickt och jag sjukade bort oktobermånaden men IGÅR, bara fyra månader efter vår första ack så bestämda träff fick vi till det – vår tjejmiddag!
Tre och en halvtimme rusade förbi när vi delade skratt och allvar kring ett välsmakande middagsbord. Jag har saknat det oavbrutna samtalet, att inte bli störas av babyskrik eller barns behov. Att prata vuxensaker, saker som vi funderar på, som berör. Jag har saknat mina vänner.
Som jag älskar dessa kvinnor.
Och tänk att jag utöver de jag träffade igår även har så, så många andra fina kvinnor i mitt liv!
En äldre bild på fina människor.