Bear with me, bästa läsare.
Jag har absolut inga planer på att sluta blogga, och min ofrivilliga bloggtystnad har varit just det – högst ofrivillig. Att åter vänja mig med vardagstempot kräver mer tid än jag hade trott och jag har helt enkelt inte hunnit med.
Jag tror att de flesta människor har någon akilleshäl som de dras med, mer eller mindre hela livet. Min akilleshäl, min ”ärkefiende” är mitt livs tempo.
För å ena sidan älskar jag att vara igång!
Jag älskar att hålla spelningar, att skapa musik, skriva bloggtexter och skapa instagraminnehåll. Jag älskar att läsa. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att träna, att umgås, att se på bra filmer. Jag älskar att ha ett matschema för veckan och att minutiöst planera varenda aspekt av mitt liv.
Å andra sidan.
Jag behöver få varva ner regelbundet. Det hjälper inte att jag har “en ledig helg om fyra veckor”. Jag behöver dagliga stunder av lugn och återhämtning för att orka med den vardag som är min och som jag själv har valt.
Ibland går dessa båda viljor hand i hand i perfekt symbios.
Andra gånger, precis som nu, hinner jag helt enkelt inte med.
Och då är det alltid på bekostnad av något annat. Den här gången tyvärr på mitt bloggskrivande.
Jag tror ändå att så fort jag har återfått min rutin och kommer igång kommer det även synas på min bloggaktivitet.
Håll till godo, bästa läsare. Håll till godo.
