I en handvändning omkullkastades de arbetsrutiner som jag hade mejslat fram under några år i arbetslivet.
Att gå från att jobba hemifrån kanske en dag varannan vecka, till att jobba hemifrån alla dagar alla veckor, gjorde onekligen att mina rutiner tappade fotfäste.
Och jag kämpade, under de första veckorna.
Jag inte bara kämpade med själva innehållet i den avhandling jag skriver, utan jag kämpade också med arbetets ramar (tider, platser, strukturer).
Nu har jag äntligen hittat en rutin som gör att jag inte bara gör mitt jobb utan också gör det med stor glädje och passion.
Min hemlighet?
För mig handlar det om att stiga upp tidigt tidigt och koka en panna kaffe.
Sedan sitter jag först en timme i min sköna morgonrock och läser en artikel medan jag vaknar i takt med att innehållet kaffekoppen töms.
Därefter planerar jag min dag och sen börjar jag på med läsa, skriva, söka, analysera. Och ta regelbundna pauser.
Vid lunch tar jag en kort promenad runt kvarteret för att fräscha upp hjärnan.
Möten och aktiviteter som kräver mindre kognitiv belastning försöker jag alltid boka in efter lunch. Detta på grund av att jag helt enkelt inte kan koncentrera mig lika bra efter maten.
Det är så viktigt med rutiner som fungerar för en. Det är lätt att tro att det finns ett givet mönster (08-16, mån-fre) som vi bör passa oss efter men i verkligheten kanske vår kropp och hjärna har ett helt annat mönster.
Alla har inte möjlighet att ändra på arbetets ramar, men kanske arbetets innehåll eller hur man bygger upp sin dag.