Varje fredag ser jag fram emot att komma tillbaka på jobb på måndag.*
Varje söndag upplever jag en odefinierbar känsla av flä ** trots att jag fortsättningsvis tycker om mitt jobb lika mycket på söndagen som på fredagen.
Ingen förklarar fenomenet bättre än Newton och hans tröghetslag: En kropp förblir i vila eller i likformig rörelse om, och bara om, summan av alla krafter som verkar på kroppen är noll. ***
På söndag är min kropp i ett nolläge.
På måndag försätts jag i rullning igen.
Således rullar jag ända till fredagen då jag drabbas av ett visst motstånd att lämna allting över helgen. Jag vill fortsätta rulla, tvinga mig inte att sluta, tvinga mig inte att sluta rulla när jag väl fått upp farten.
All min kärlek för akademin och vetenskapandet vaknar till liv igen om måndagarna.
Tur är väl det, för annars hade det här blivit väääldigt långa år. ****
This is where the magic happens. Or at least science.
* Naturligtvis ser jag fram emot en ledig helg också.
** Fantastiskt användbart ord från Zoo-böckerna á la Kaj Korkea-aho och Ted Forsström
*** Kanske första och sista gången jag över huvud taget nämner fysik i min blogg
**** Jag lovar att aldrig använda fotnoter på det här sättet mer. Tacohej.