Du är förkyld och ligger på kökssoffan och högläser ur K-Mat-tidningen.
Jag står och hackar tomater till salladen.
“Hur vet du att din ananas är mogen?” läser du högt med stor pondus och jag kan inte undgå att flina för mig själv medan jag systematiskt klyver tomaten bit för bit.
Tänk att livet blev så här.
Tänk att livet blev du och jag. Tänk att livet blev att du och jag delar huslån och hemligheter, läser mattips åt varandra från kökssoffslocken och fnissar åt Kristian Luuks “jajamänsan!” varje fredagkväll.
Tänk att livet blev de här vardagsglimtarna av livets goda varvat med livets avigsida och orättvisor. Tänk att livets vardag, för det är ju ändå mest vardag, fick en sådan guldkant i och med dig, vi, oss.
Det är allt förunderligt, livet. På gott och ont.
Tacksam, så tacksam, är jag över att få dela allt det livet är med just dig.
Tänk vad du har fått långt hår jämfört med den här bilden och tänk vad läckert solbrun jag var på vår examensfest 2018.