Det är länge sedan jag har uppdaterat min läst på sistone kategori. Men nu så!
Jag har läst många böcker parallellt på sistone, och därför har det tagit låångsamt att läsa ut en bok men nästan alla böcker jag har läst har handlat om människan i vår samtid eller också i en dystopisk framtid.
Juha Itkonen (2018) Ihmettä kaikki
Den här boken blev jag tipsad om av mina kolleger.
Och tacka dem vetja för vilken läsupplevelse det här var.
En otroligt gripande berättelse baserat på författarens egna upplevelser. I boken skildras en pappas perspektiv på oron över ett växande embryos tillstånd, om modern som rastlöst söker efter vägledning i ett svårt val och vad som rör sig i ens tankar när man ägnar alldeles för mycket tid i väntrum på kvinnokliniken.
Språket är så påtagligt vackert och lättillgängligt också för min icke-modersmålsfinska. Jag grät vid ett flertal tillfällen och levde mig in i berättelsen med själ och hjärta. Så vackert vemodig.
Nora Hämäläinen (2019) Är Trump postmodern?
Den här toppar min lista på “Det mest svårlästa Mindy har läst under 2019” kanske till och med någonsin. Men jag kunde inte motstå utmaningen!
Trots att jag har läst litegrann om 1900-talets stora tänkare var det här mestadels en överkurs för mig. Å andra sidan var jag enormt stolt när jag fläckvis verkligen kunde hänga med i resonemanget.
Lite besviken blev jag över att boken sist och slutligen handlade rätt så lite om Trump, men istället hade boken ett annat viktigt uppdrag: att reda ut begreppen postmodern, postsanning och kunskapsrelativism som så fritt yrar på i dagens kanaler, men som sällan används enligt det sätt som ursprungspostmodernisterna menade.
Och det var väl min största lärdom av boken. Jag måste läsa den igen när jag är gammal och klok.
George Orwell (1949) 1984
Den här har jag läst en gång förut, men gör det nu igen i bokklubbskontext.
Det här är en bok som jag har ett ambivalent förhållande till.
Samtidigt älskar jag premisserna för boken — ett dystopiskt samhälle med total diktatur och medborgarbevakning (Storebror ser dig) där inte ens tankens frihet råder. Älskar samhällskritiken, dramaturgin och den värld som Orwell bygger upp som känns främmande men ändå alldeles för bekant.
Å andra sidan får jag aldrig någon nära kontakt med huvudpersonen, Winston Smith, ifråga och har ibland svårt att orka igenom avsnitt där partiprogram redogörs för (dessutom i minimal textstorlek).
Men visst är det en genialisk bok och en av mina favoritdystopier! En must-read!